Idag mår jag verkligen sämst...Orkar inte röra mig, vill bara somna in...Men det känns inte som om det kommer bli något bättre övh.

Ingen ork + Dryga lärare/elever = DEATH...

Jag börjar seriöst ge upp nu, det finns inget som kan göra mig glad längre, trodde jag kunde må lite bättre om jag gick ut med hunden imorse och fota lite, men mår typ sämre...

Jag har gjort återligen en skada till, även om jag sa till mig själv att inte göra det något mer, jag har också lovat både Johanna och Lovisa...Men ändå händer det inget annat än det, jag försöker verkligen men nej, det fungerar inte...

                 *Bild lånad ifrån google - Den passars så bra i detta sammanganget...*

Ehm...Nu är som sagt mina dagar räknade, jag har exakt 1 vecka - 7 dagar - kvar av mitt liv. Jag orkar verkligen inte mera, mina tårar bara rinner och min puls ökar...Det känns som om jag kommer tuppa av när som helst...Vi kan bestämma såhär istället för mina 7 dagar kvar ...Vi kör på det imorn/idag...Då gör jag slut på allt!!! Och jag är seriös....

Jag fattar inte varför jag fortfarande finns kvar i livet...Jag vill ju bara dö...livet fungerar för alla utom mig ..Snälla!!!! LET ME DIE!!!! Det finns inget jag hellre skulle vilja göra...Tankarna tvingar mig att lyssna på rösterna...och jag lyssnar, med starkt motstånd...Ångest - Vill bara avsluta allt...Detta är min sista vecka!! Nu är sanningen framme...Jag har 8 dagar kvar....

Ångesten river tag i mig, jag vill verkligen inte...Ångrar allt som hänt allt jag gjort...Jag vill bara ge upp, orkar inte! Jag har inte bloggat nu på ett tag pga. Att jag mått sämre, men känner verkligen att jag behöver komma igång med bloggandet igen, mår sämre nu och vill verkligen skada mig...Men jag har lovat Lovisa - vilket är ganska deprimerande...Har börjat försöka mer för Lovisa, försöker verkligen... Jag skadade mig för fyra dagar sedan (29 april) Då fick jag mycket skuld...Vet verkligen inte vad jag ska göra...Jag vill bara avsluta allt - Det är lättast och jag tror inte något kommer hända, innan jag gör något dumt...Vem skulle reagera, SKULLE någon reagera? Nej, precis! Det kvittar därmed vad jag gör...Jag tror däremot jag håller på att bli galen...Jag har börjat hallucinera igen, men denna gången känns som om det är en "Varning" för att något ska hända...Han kan komma upp när som helst, emot min vilja - Det skrämmer mig mer än tidigare.Helt plötsligt när jag minst anar det så dyker mannen upp - Mannen är han som knivhotade mig för cirka ett halvår sedan.Jag önskar att jag försvann...slapp alltvliksom... =/ Idag ska jag ha lektion med niorna...Vilket betyder att "Spolningarna" är när...Då kan det hända när som helst... :/ Jag är rädd, rädd för mig själv...Alla i skolan...mest niorna och de i min klass...Vill inte till skolan... <3

Ja...Idag "såg" jag *honom*, han som knivhotade mig för ett halvår sedan...Han dyker upp oftare och jag mår sämre och sämre. Även om jag vet att han inte är där, så känns det så. Det känns så verkligt. HAN ser så verklig ut...Vilket skrämmer mig...Ehm...Vad kan jag mer skriva?!Nej, orkar inte skriva mera...tårarna bara rinner....

Idag var jag i skolan, första dagen efter Påsklovet. Under andra lektionen bröt jag ut i gråt, under andra lektionen började brandlarmet att tjuta. Det försvann 20 min av lektionen, det var rätt skönt ioförsig.Aye...dagen var hemsk på ett sätt...Ångesten pressar mig varje dag, ångesten styr...Jag vill inte ~ tankarnabombar mig, rösterna ber mig...Jag mår kasst och jag vill dö. Eller också är det ångesten som styr och bestämmer över mig.Jag ångrar lite att jag skapade bloggen och skrev mer om ångesten, vågar inte ge ut den nu...Den finns bara här och ehm...Ja...Förlåt! Ska inte ta upp mer....

Nu tar ångesten över...Jag vill göra något ~ skada mig eller dyl. Men jag har lovat att inte göra något dumt...På torsdag ska jag träffa en läkare på BUP, ska typ få veta mer om hur jag skulle kunna stå emot att skada mig eller liknande. Jag har mina tankar nu, men försöker stå emot allt dumt...

Ångesten griper tag i mig med sina vassa klor igen, jag är fast och kommer inte loss.

Tankarna anfaller mig som vanligt - Men de har börjat komma oftare och jag mår sämre och sämre...Allt jag vill just nu är att Skada mig eller avsluta mitt liv helt och hållet, men lär jag inte klara. Även om viljan är stark, jag kan bara skada mig som mest och en dag kanske jag skär för djupt.

Då kaske jag börjar förblöda...Tänk vilken skön känsla, att all ångest, rösterna och alla tankarna skulle försvinna. Känna mig fri och lös, slippa greppet ångesten får med sina klor i mig...

Snälla...Varför kan jag inte bara få dö eller åtminstånde försvinna?

Varför lever jag ännu?

Min önskan gick aldrig i uppfyllelse...

Önskan:

Jag önskar att jag hade dött inatt, bara fått slockna utan att någon skulel få veta något. I alla fall innan dagen efter...Jag fixar inte livet mera, vill verkligen inte leva mer. Så.....

"Plzz..Låt mig få dö nu, innan det är för sent..."

<3