Är så hopplös, vill skada nu..Men jag vet jag kommer må sämre efter, vill men kan inte...

Ångesten har fäst sina klor i mig och ja...Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, önskar jag fick dö, känna glädjen att få slippa all smärta. 

Få fara iväg från livet och känna glädjen i att få vara död...

Orkar inte, låt mig dö snälla, orkar verkligen inte x/

Bokade tid till UMO idag...Ska dit imorgon kl. 11 och ja..Vi får se hur det går, men at,räh.cdxb' 

sdx

LÅÅÅT MIIIIG DÖÖÖÖÖÖÖ....<3

Gjorde en dum sak...

Skar mig först försikigt på halsen och ja...Ångesten lättade inte så gick ut på promenad (torsdags vid 15-17 tiden) lade jag mig på spåret...Tåget stannade några cm. Ifrån mig..Sprang iväg innan någon hann se mig...

Såret syns lite fortfarande och ja...Jag vågar inte visa att jag har det så går med en "krage/halsduk" just nu :/

Vill inte mer, är villig att ge upp, förlåt!

Inte meningen egentligen, men det går inte mer...

Förlåt vackra själar!

Tack ni som trodde mig.. 

  
Miniatyrbild xD

KRAAAAAAAAAAAAAAM! <3

 
Önskar jag fick ligga på spåret när tåget kom...Så jag fick möta döden....

Jaha...Nu har jag galet mycket ångest och känner mig riktigt ensam...

Idag har jag träffat min Älskade Syster, vi satt på en brygga och pratade om allt möjligt. 

Vi pratade om själskadebeteende och ja...När vi satt på bryggan kom jag åt något med min hand där jag hade en sårskorpa som revs sönder...Jag började pilla i det och ja...

Min Älskade syster och jag har bestämt att vi ska bli "Blodsystrar".

Det kanske inte låter så bra, men det hoppas jag att det är. 

Jag vet inte när eller hur vi ska göra det men vi pratade om det och har bestämt oss, någon dag denna vecka. Innan jag åker till "Kramfors", hoppas jag(vi kanske).

Älskade syster!:

Du betyder allt för mig, vet inte vad jag skulle göra utan dig.

Vi kan prata om allt mellan "Himmel" och "Jord". 

Du finns alltid tillgänglig!

Kram! <3

Nyss...min bror slog till mig och jag "petade" lite på honom...

Mamma springer fram till mig och skriker att jag är dum i huvudet och slår till mig...

Vet inte hur jag ska hantera detta.Bloggar i mobilen därför det går segt....

Jag gick ut inatt...Kom in igen vid 4 tiden...

Hade Galet med ångest och visste inte vad jag skulle göra, jag försökte skada mig...Men det gick inte, saxen snuddade bara vid min hud. Det blev inget märke/sår tråkigt nog, men det var väl bra.

Känner mig så hopplös och misslyckad, mer än någonsin tidigare. Jag är inte värd att finnas eller övh. Känna att jag lever. Inget jag önskar blir någonsin verkligt, så lika bra att ge upp...Jag har fundrat på att avsluta allt, känner att jag inte kan se något ljus längre.

Det ljuset jag såg förut försvann när jag blundade en gång under nästsista skolveckan...Då försvann allt hopp, jag vet inte om jag ens klarar av att andas utan att få svindel eller liknande.

Känner mig så hopplös och misslyckad...

Jag kan inte göra någonting rätt och bara tvekar på allt möjligt. Jag har något emot mig själv, eller inte något utan ALLT!!

Kram!

♥Alltid därger värme mitt i Vintern

Öppnar sig,en välkomnande famn...

Så nära dig,

min älskade vän...♥

♥Jävulens snara...Snäv och fin,Bryter livet med ett flin...♥