Nu befinner jag mig på min bro igen...Jag står mellan liv och död och har chans till att leva och dö just nu, jag vet inte riktigt vad jag väljer riktigt. Jag vill verkligen ge upp, men något har hållit kvar mig konstigt nog. Jag vill veta följderna innan jag bestämmer mig, jag tänker inte välja innan *kanske, typ*.

Det hemskaste jag någonsin gjort... "Ringt till Dödalinjen", dit man ALDRIG ska ringa, det kanske är mer mord - Jag har inte kommit så långt denna tid (FORGET THE THING!).

Ångesten är här och drygar sig igen, jag vill verkligen inte till skolan, skräcken är här och jag vill bara ge upp och sluta vara där.

Niorna är som gjorda för att skrämmas och göra det de gör typ...Nej isch med allt...

Aye...Har Sov morgon idag till 9.10 så ska bara blogga innan jag drar - Börjar med: "Mentortid, sedan SO, sedan Engelska och sist Kulturprofilen. Eller jag tror det är det iallafall, slutar 15 om inget händer.

                                         *Bild ifrån Google och redigerad i paint...*

Orkar inte blogga eller något...

Mina tankar blir värre och viljan att ta livet av mig är starkare än tidigare.Jag gör vad som helstbara jag blirav med smärtan...Det känns som någon står med en stor sax och klipper i mitt huvud, jag är inte hel...Jag är trasig, kommer aldrig kunna bli hel...Aye...Ångesten river och sliter i mig. Jag känner mig tvungen att skada fast än jag inte vill, men det går inte att stå emot... Nu när jag inte kan stå emot att skada mig...Hur kan jag stå emot att avsluta livet då?Tårarna rinner med rädsla och sorg, jag vill ge upp NU!Jag har aldrig vågat säga ifrån...men nu säger jag "STOPP!! DET ÄR NOG!!" Men inget händer...Orkar inte, allt kvittar nu lika bra att ge upp egentligen emot min egen vilja.Jag vill bara dö...Känna pulsens- ochhjärtats sista dunkande... <3

Jag är rädd...Rädd för mig själv...Jag ser inte längre något ljusI det mörka...Min ork försvinner och jag vill ge upp - Skadade mig igår (Måndagen 14 maj) ganska rejält, blöder fortfarande och det gör mig rädd... =/Jag vill skada mer, men lovar jag någon blir de bara besvikna och det är knappast bra... =(Jag vet inte, men min livslust försvann när jag åkte hem efter att ha träffat Iren..Iren är en volontär ifrån Tjejzonen, jag tog själv kontakt med dem och då fick jag Iren som min "Storasyster". Storasystern har man i ett år (tror jag) och sedan ska det fungera bra allt typ...Det känns nu som om jag kommer sakna henne efter detta år...Jag känner mig liksom levande när jag träffar henne, det känns som allt kommer bli bra...men när jag åker hem efter varje gång faller jag in i tårar.... =(<3

Tänkte skriva detta inlägg till Lovisa - Så hon får läsa om hon vill/kan!Du är gryymt snäll och är jätte rolig. Det är lätt att prata om allt med dig, jag vågar liksom berätta lite mer noggrannare. (Om det nu stavas så) Du har en underbar personlighet och jag blir glad så fort jag hör din röst. Den är glädjespridande! =)Finns för dig i alla lägen!Massor av varma Kramar <3

Tänkte skriva detta inlägg till Johanna, du vet vem du är...Du är en underbar person och jag är glad att jag träffade dig. Du är grymt bra på att "prata" ut och stötta i alla lägen. Du ger inte upp i första taget,du är grymt bra på piano och har en underbar personlighet. Du är en toppenvän som alltid visar vad du går för. Massor av Varma Kramar! =) <3

Min önskan är att dö...min vilja är att alla mina Nära ska vara lyckliga och glada. Det kan de bara om jag försvinner...Det liksom kvittar hur men bara jag försvinner...Dagarna är räknade och bestämda - Vet ungefär hur jag ska göra...Så liksom ingen lär reagera eller få reda på det...Jag tänker inte säga till någon eller några, det är en anonym sak....Aye nästan sista dagen nu!Tack alla för erat stöd!Varma kramar!

Ångest...låt mig dö elle något liknande...Pallar inte mer, vill inte :/

Tårar i blodets färg...

Det väcker mitt sinne,

jag är ledsen...

Känner hur ångern sliter och drar i mig,

men jag kunde inte stå emot...<3