Jag gick ut inatt...Kom in igen vid 4 tiden...

Hade Galet med ångest och visste inte vad jag skulle göra, jag försökte skada mig...Men det gick inte, saxen snuddade bara vid min hud. Det blev inget märke/sår tråkigt nog, men det var väl bra.

Känner mig så hopplös och misslyckad, mer än någonsin tidigare. Jag är inte värd att finnas eller övh. Känna att jag lever. Inget jag önskar blir någonsin verkligt, så lika bra att ge upp...Jag har fundrat på att avsluta allt, känner att jag inte kan se något ljus längre.

Det ljuset jag såg förut försvann när jag blundade en gång under nästsista skolveckan...Då försvann allt hopp, jag vet inte om jag ens klarar av att andas utan att få svindel eller liknande.

Känner mig så hopplös och misslyckad...

Jag kan inte göra någonting rätt och bara tvekar på allt möjligt. Jag har något emot mig själv, eller inte något utan ALLT!!

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är så hopplös, vill skada nu..Men jag vet jag kommer må sämre efter, vill men kan inte... Ångesten har fäst sina klor i mig och ja...Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, önskar jag fick dö, känna glädjen att få slippa all smärta.  Få fara iväg ...

Gjorde en dum sak...   Skar mig först försikigt på halsen och ja...Ångesten lättade inte så gick ut på promenad (torsdags vid 15-17 tiden) lade jag mig på spåret...Tåget stannade några cm. Ifrån mig..Sprang iväg innan någon hann se mig...   S...

 Önskar jag fick ligga på spåret när tåget kom...Så jag fick möta döden.... ...

Jaha...Nu har jag galet mycket ångest och känner mig riktigt ensam...   Idag har jag träffat min Älskade Syster, vi satt på en brygga och pratade om allt möjligt.  Vi pratade om själskadebeteende och ja...När vi satt på bryggan kom jag åt något...

Fotspår! En natt hade en man en dröm.Han drömde att han gick längs en strand med Vår Herre.På himlen blixtrade det till av scener från hans liv.För varje scen lade han märke till två fotspår i sanden.Ett hörde till honom och det andra hörde till Vår...