Ångesten griper tag i mig med sina vassa klor igen, jag är fast och kommer inte loss.

Tankarna anfaller mig som vanligt - Men de har börjat komma oftare och jag mår sämre och sämre...Allt jag vill just nu är att Skada mig eller avsluta mitt liv helt och hållet, men lär jag inte klara. Även om viljan är stark, jag kan bara skada mig som mest och en dag kanske jag skär för djupt.

Då kaske jag börjar förblöda...Tänk vilken skön känsla, att all ångest, rösterna och alla tankarna skulle försvinna. Känna mig fri och lös, slippa greppet ångesten får med sina klor i mig...

Snälla...Varför kan jag inte bara få dö eller åtminstånde försvinna?

Varför lever jag ännu?

Min önskan gick aldrig i uppfyllelse...

Önskan:

Jag önskar att jag hade dött inatt, bara fått slockna utan att någon skulel få veta något. I alla fall innan dagen efter...Jag fixar inte livet mera, vill verkligen inte leva mer. Så.....

"Plzz..Låt mig få dö nu, innan det är för sent..."

<3

 

ungdomstankar

15 april 2012 21:36

Du kanske känner så nu, men tänk om du skulle dö nu, vad går du miste om då? Du kanske går miste om ett liv där du kommer må jätte bra! Försök stå ut med ångesten och lära dig hantera den. Har du sökt någon hjälp? Om inte så rekommenderar jag dig det!

http://ungdomstankar.bloggplatsen.se

 

hm

22 juni 2012 20:42

Jag vet inte riktig vad anledningen för den tanken du har men jag kan säga att jag läser det här för jag själv inte mår bra.
Jag har skadat mig för och har ärr som jag skäms över. Har gått genom så hemska saker och för varje dag som går då jag verkligen tro att det finns människor som älskar mig säger är de som försvinner i rök och aldrig hör av sig. Allt jag önskar blir helt tvärtom till och med andra människor ser det. Jag har sökt hjälp från alla håll men det kändes bara fel och att ingen förstår vilken smärt jag har. Vissa smärtor måste man laga liksom och inte prata om och min önskar kommer aldrig bli uppflydda .. och det värsta e att jag sitter varje kväll i min ensamhet själv hemma och tänker begå självmord men vet du vad som förhindrar mig. Jag har ångrat så mycket och vill inte ångra ännu mer, jag har visst familj som älskar mig ändå om de inte säger de så ofta och inte träffar de så ofta livet valde det för oss. Jag misslyckas i det mesta särsklit när det gäller människor fast jag inte gör ett fel mot de men jag lyckas visst i ett annat litet som att jag har klarat mig hit tills, jag kämpar och det gör inte alla.
Min tips e skriv en lista på små saker som gör dig glad som kanske klappa en katt. Lev en vardag i tagit..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är så hopplös, vill skada nu..Men jag vet jag kommer må sämre efter, vill men kan inte... Ångesten har fäst sina klor i mig och ja...Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, önskar jag fick dö, känna glädjen att få slippa all smärta.  Få fara iväg ...

Gjorde en dum sak...   Skar mig först försikigt på halsen och ja...Ångesten lättade inte så gick ut på promenad (torsdags vid 15-17 tiden) lade jag mig på spåret...Tåget stannade några cm. Ifrån mig..Sprang iväg innan någon hann se mig...   S...

 Önskar jag fick ligga på spåret när tåget kom...Så jag fick möta döden.... ...

Jaha...Nu har jag galet mycket ångest och känner mig riktigt ensam...   Idag har jag träffat min Älskade Syster, vi satt på en brygga och pratade om allt möjligt.  Vi pratade om själskadebeteende och ja...När vi satt på bryggan kom jag åt något...

Fotspår! En natt hade en man en dröm.Han drömde att han gick längs en strand med Vår Herre.På himlen blixtrade det till av scener från hans liv.För varje scen lade han märke till två fotspår i sanden.Ett hörde till honom och det andra hörde till Vår...