Ångesten griper tag i mig med sina vassa klor igen, jag är fast och kommer inte loss.

Tankarna anfaller mig som vanligt - Men de har börjat komma oftare och jag mår sämre och sämre...Allt jag vill just nu är att Skada mig eller avsluta mitt liv helt och hållet, men lär jag inte klara. Även om viljan är stark, jag kan bara skada mig som mest och en dag kanske jag skär för djupt.

Då kaske jag börjar förblöda...Tänk vilken skön känsla, att all ångest, rösterna och alla tankarna skulle försvinna. Känna mig fri och lös, slippa greppet ångesten får med sina klor i mig...

Snälla...Varför kan jag inte bara få dö eller åtminstånde försvinna?

Varför lever jag ännu?

Min önskan gick aldrig i uppfyllelse...

Önskan:

Jag önskar att jag hade dött inatt, bara fått slockna utan att någon skulel få veta något. I alla fall innan dagen efter...Jag fixar inte livet mera, vill verkligen inte leva mer. Så.....

"Plzz..Låt mig få dö nu, innan det är för sent..."

<3

En dag utan början.
En saga utan slut. 

Ett liv utan hjärta
jag hoppas och jag tror...

Lyckan kommer,
Lyckan går,
Åren går,
Min kärlek består!  
 

Vi håller varandras händer hårt
lutar oss framåt
och faller långsamt ner
vi landar och där tog livet slut
med varandras händer tätt ihop...<3

Jag står på min bro
å tittar ner mot rälsen och tänker
"Ska jag hoppa?"
å jag får en klump i halsen. 

Tre ord då jag faller direkt,
Du och jag det bästa
som har hänt mig.  

När alla andra svek,
Var det du som stod kvar,
berättade för mig
hur värdefull jag var...  

Du är stjärnan som föll
ifrån himlen till Jorden
utan dig vore jag bara en på miljonen...  

Vad var mitt liv utan dig?

Har jag ett liv utan dig?

Jag lever inte utan dig... <3