"Hora, Bitch, äckel"

Orden kastades mot mig, samtidigt som jag stod intrycktr mot skolans vägg.'

Jag blundade och väntade!

Väntade på att dom skulle ge sig av.

Jag hörde orden varje dag och jag kunde fraserna utantill.

Jag visste att slagen snart skulle komma. Det var det värsta av allt...Att jag visste vad som skulle hända.

Om en stund skulle niorna gå, men först skulle de slå mig.

Två av dom tog tag i mina armar och den tredje slog med stor kraft rakt i magen.

Jag visste att slaget skulle komma i magen, så jag spände mina magmuskler precis innan slaget...Men det hjälpte inte, jag tappade andan ändå.

När niorna märkte att jag tappade andan släppte dom mig och lät mig ligga på marken.

Jag fick också två sparkar i ryggen...

Varje dag jag går till skolan är jag rädd...

Rädd för blickarna, knuffarna och alla viskningarna.

Efter flera veckor vägrade jag gå till skolan. Låg bara kvar i sängen på morgonen.

Min mamma kom in som hon brukar på mornarna och frågade hur jag mådde.

Jag lög för henne...Jag sa att allt var bra.

Jag sa att jag bara mådde illa och ville vara hemma tills jag blivit frisk, även om det var en ganska stor lögn.

Jag bara låg där hemma ensam i min säng och bara väntade på att tiden skulle gå vidare. Jag körde med samma i två kanske tre veckor, sen tvingade mamma mig till skolan.. :/

       Bild på mig - Kass bild, på en ful tjej, men men...

Just nu har jag galet mycket med ångest, jag vet inte vad jag ska göra...Jag vill bara skada mig eller ta min egna blandning av tre olika mediciner... Jag blandar: Alvedon, Cetrecin och Ipren, vilket kanske inte är bra men det lättar på ångesten i alla fall, det är det jag vill. Tårar och ännu mer tårar...Snälla...låt mig dö, innan det är för sent... =(

Kan man verkligen sluta med sitt självskadebeteende?

Verkligen sluta då, inte för en lång period utan för ALLTID...??

Nu har jag galet mycket ångest, mitt liv är förstört...Jag lever i en fantasivärld, där blod och skador är mer vanligt än att någon skulle le...Jag hatar mig själv och jag skyller mig själv...Jag kommer inte klara en skoldag till, det är jag för svar för.

Den här bloggen verkar fungera, jag får ut alla känslor istortsätt - Vissa skrivs ner på armarna eller bara på den ena, men på någon av dom i alla fall.

Jag gjorde det igen...Ganska djupt denna gången, vilket skrämmer mig.

- Hur kan dom bli olika stora?

- Hur kan jag låta rösterna ta över?

- Vad är rösterna för något egentligen?

- Varför lever jag övh.?

- Kan jag inte bara få försvinna, för alltid?

De frågorna dyker upp i mitt huvud jämt och ja, jag kan inte hantera tankarna när dom kommer. Tänk om mina föräldrar får reda på det?

Tänk om de skickar mig till BUP igen tidigare än bestämt?

Jag fixar inte ett besök till, då lär jag bryta ihop. Vilket jag snart gör..

Så dags att "FÖRSÖKA" sova...

<3

Ångesten är här och ja...Jag vill inte mer!

Mår ändå dock ganska okej just nu, men efter natten så vet jag inte...Fick en mardröm..

Då jag såg mig själv hugga en kniv rakt igenom mig, samtidigt som en man dyker upp med ett konstigt sken runt sig.

Mina hallucinationer blir värre och jag vet varken ut eller in, vilket skrämmer mig.

Jag gjorde det igen...Jag har lovat mig själv att inte skada mig eller dy.l men ändå...Det gick inte och hålla mig ifrån det, rösterna pressade på och fick mig att göra det även om jag inte ville. Jag tappar kontrollen helt och hållet på mig själv, armana, benen, alla olika delar av kroppen.

Ångesten är starkare än tidigare och jag vill göra det igen, jag kan inte stå emot...Jag fixar inte detta något mera, tankarna styr över mig.

Försöker/lyckas jag stå emot att skada mig eller dy.l blir ångesten starkare nästa gång och risken blir större och större för varje gång...

  "My dream is to die, My future is to die..."

Ångesten griper tag i mig och jag känner långsamt hur tankarna och rösterna kommer...

Rösterna är här och jag kan inte andas, önskar bara rösterna och tankarna kunde låta mig vara...

Rösterna och tankarna kan det leda till "Självmord"? I så fall så kan jag kanske vara illa ute, vilket jag inte hoppas på.

Just nu sitter jag och lyssnar på "Hollywood Undead - Bullet" Älskar verkligen den låten^^

Rösterna och tankarna har bestämt - Verkar det som - att jag inte ska försvinna innan jag fyller 15, som jag gör den 21 April, om cirka 2 veckor.  De har bestämt det nu, verkar det som.

Ångesten hugger mig som ett hårt slag i magen, luften försvinner och jag kan inte andass längre. Min livslust försvinner jag vill inte mer...Jag klarar inte mer...

PLZZZ..... Let me die..before it´s to late...

I wish I could stop breathing and let the knife get throw me...

All ångest griper tag i mig...Jag är fast, men försöker ta mig loss...Sitter på tåget till stan med tårar rinnandes ner för kinderna...I need to die...

Blogg om alla mina känslor, hela mitt liv, mina tankar, alla mina drömmar och mycket mer.

Bloggen som är fylld med text...

ALLT MELLAN HIMMEL OCH JORD!!

My dreams will be true...

Varma kramar =)