Nu har jag räknat alla mina dagar och kommit fram till att det bara är några få veckor kvar.

Jag orkar inte mer. Gråten och tårarna alla gånger jag blivit skrämd...Jag blundar, så hårt jag kunnat.

Men när jag öppnar dom är jag kvar i samma situation. Ingen skillnad... Jag hatar mig själv och jag vill bort...

Men inget händer! Jag ska till UM på tisdag...Men vet inte hur det kommer gå! Tycker allt är läskigt :/

Möter döden när som helst.... Rädd för mig själv. Rädd för min omgivning. Rädd för allt och alla.

Jag är nära döden, utan försvar. Jag kan inte hindra mig själv längre...Känner mig närmare döden än någonsin tidigare, tillochmed närmare än när mina försök ägde rum...

Jag orkar inte mer, gråter varje dag.

Jag vill inte låtsas vara någon jag inte är. Om det är det som krävs för att kunna leva så är det väl snart dags att säga adjö!

KNIVEN KALLAR PÅ MIG! JAG MÅSTE TA DEN, MEN KAN INTE.

VILL SÅ GÄRNA MEN DET GÅÅR INTE!...

Känner ångest nu över att jag inte kan ta tag i kniven och dra den djupt in i armen...Det är det ända jag vill just nu! Jag har stått öga mot öga med döden, varit så nära på att träda över gränsen mellan liv och död. Men det går inte...

VARFÖR GÅR DET INTE?

VARFÖR KAN JAG INTE GÅ ÖVER?

 

ungdomstankar

13 april 2012 22:51

Hej!

Är en ny läsare. Vet inte vad som hänt dig, då jag inte läst innan, men till slut kommer en dag du inte känner att du verkligen vill ta kniven, det tar tid, men snart kommer det kännas bättre!

Hoppas du snart mår bättre!

http://ungdomstankar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är så hopplös, vill skada nu..Men jag vet jag kommer må sämre efter, vill men kan inte... Ångesten har fäst sina klor i mig och ja...Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, önskar jag fick dö, känna glädjen att få slippa all smärta.  Få fara iväg ...

Gjorde en dum sak...   Skar mig först försikigt på halsen och ja...Ångesten lättade inte så gick ut på promenad (torsdags vid 15-17 tiden) lade jag mig på spåret...Tåget stannade några cm. Ifrån mig..Sprang iväg innan någon hann se mig...   S...

 Önskar jag fick ligga på spåret när tåget kom...Så jag fick möta döden.... ...

Jaha...Nu har jag galet mycket ångest och känner mig riktigt ensam...   Idag har jag träffat min Älskade Syster, vi satt på en brygga och pratade om allt möjligt.  Vi pratade om själskadebeteende och ja...När vi satt på bryggan kom jag åt något...

Fotspår! En natt hade en man en dröm.Han drömde att han gick längs en strand med Vår Herre.På himlen blixtrade det till av scener från hans liv.För varje scen lade han märke till två fotspår i sanden.Ett hörde till honom och det andra hörde till Vår...